En kall vårdag 2018 åkte vi på ett akutuppdrag. Vi behövde lösa ett avbrott på en fjärrvärmeledning så fort som möjligt.
Efter en dags hårt arbete satt vi och väntade bakom immiga rutor i en servicebil. Solen var på väg ner och arbetet hade stannat av.
Montaget borde varit klart för länge sen. Allt hade funkat bra förutom en detalj: Vatten i röret gjorde den sista skarven omöjlig att svetsa. Driften hade provat alla knep. Trots det fortsatte vatten att rinna nere i kammaren.
Kvällskylan började kännas. Vi började boka av aktiviteter med stela fingrar på mobilen: ”Det blir sent ikväll”.
Till slut fanns bara en utväg. Vid midnatt fick vi godkänt att borra hål i röret för att leda bort vattnet. Äntligen kunde vi svetsa klart och åka hem.
Lösningen gjorde också nästa underhåll mer riskabelt: I kammaren fanns nu ett igensvetsat hål på ett trycksatt rör med 100-gradigt vatten.
Det här var inte första gången vi väntat hela natten på grund av vatten som inte slutar rinna. Isak fick en idé: ”Kan vi suga bort vattnet genom rörskarven istället för att borra hål? Så vi får stopp på vattnet utan att skada rören?”.
Tanken som skulle bli Liqway-metoden var född.
Två dagar senare stod vi i verkstaden och smälte ihop smala metallbitar. Vår första prototyp var ett tunt, böjt sugmunstycke i plåt som fungerade riktigt bra.
Vi utvecklade prototypen till ett pålitligt verktyg med hjälp av 3d-skrivare. Idag tillverkas våra sugmunstycken i ett stycke, helt utan skarvar. Plåten ersatte vi med ett värmetåligt, flexibelt material som inte leder ström. Idag är produkten är inne på sin andra generation.
